Det har hänt en del efter de senaste blogginlägget. Jag bor kvar på sjukhuset. Helgen var hemsk att genomlida. Men på måndag morgon kommer läkaren in o säger " du ska få din Eda... Men du får komma nu på en gång". Åkte ner till post-op och fick min Eda. Smärtan gick från vass 9 till vass 0, en helt otrolig känsla! Hela dagen va jag smärtfri, totalt smärtfri. Ja kunde ligga med raka ben igen, ja kunde gå igen. Benen var ringliga men dom tog mig iaf framåt. Dagen efter vaknade jag av molande värk i magen. Jag var också irriterad av tejpen på ryggen. Lite senare hade jag ont ryggen. Vid dagens slut kunde ja knappt röra mig. Ryggen högg till av minsta lilla rörelse och magen molade på. Sköterskorna eller läkaren på avdelningen beslutade att jag skulle ner till post-op igen så dom fick titta på ryggen. Klockan 1 på natten kördes jag iväg.. De slutade med att dom tog bort Edan, för den fungerade inte :(. Ja blev också sövd och skickad till röntgen för att utesluta inflammation. Dom hittade inget konstigt med ryggen men någon Eda fick jag inte tillbaka. Inte häller någon annan smärtlindring. Tillbaka till ruta1. Är verkligen glad över att jag fick en dags paus från smärtan. Men jag hade inte hunnit återhämta mig på långa vägar. Efter flera timmars smärta och förtvivlan fick jag hjälp att ta ner smärtan litegrann. Sen kom smärtkliniken in o berättade deras plan. Den dagen skulle ja få ha en hel del smärtor, men kommande dag (idag) skulle dom komma in o get mig ett smärtstillande dropp...ist för Edan. Kändes som en praktisk plan iaf. Nu är det bara några timmar kvar tills dom kommer.

..........Fortsättning följer :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...