Och nu är det dags igen...

Endometriosen har börjat dra mig ner igen. Jag får mer och mer ont och jag börjar misstänka att min tarm sitter fast någonstanns. Dom senaste dagarn har tanken funnits att jag behöver åka in. Men har tänkt att ja kanske har en chans att klara de här hemma iaf. Men nu har även febern slagit till. Trots att ja har fulldos Alvedon varje dag...Inge bra. De känna verkligen som att någonting inte står rätt till i kroppen. Ändå så är man dum o sår ut *bara en dag till*. Slår på sitt glada face och kämpar sig igenom dagarnas alla utmaningar, som om det vore en danns på rosor. Men faan så jävla ont jag har innuti mig!

Nu är det "bara" två dagar kvar till måndag...ska jag vänta tills dess? Varför inte dra ut mer på tiden och vänta på att jag faller ihop totalt ist?

Nae, imorgon får det iaf bli att ringa ett samtal för o kolla läget vad doktorn tycker. Låta honom ta beslutet åt mig. Så här som jag mår nu är absolut inte ok. Jag vet att Endometriosen inte är att leka med, den går inte att bota och den eskalerar i perioder. Det är jag ok med, det hat jag lärt mig med åren. Men efter Uppsala har jag också lärt mig att det finns en gräns för hur ont jag kan gå runt o ha utan åtgärd. Jag mår illa nåstan hela dagarna och har även svimmat av några gånger. Jag orkar inte länge till...

Time to pick myself upp before i fall furher down!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...