Och nu är det dags igen...

Endometriosen har börjat dra mig ner igen. Jag får mer och mer ont och jag börjar misstänka att min tarm sitter fast någonstanns. Dom senaste dagarn har tanken funnits att jag behöver åka in. Men har tänkt att ja kanske har en chans att klara de här hemma iaf. Men nu har även febern slagit till. Trots att ja har fulldos Alvedon varje dag...Inge bra. De känna verkligen som att någonting inte står rätt till i kroppen. Ändå så är man dum o sår ut *bara en dag till*. Slår på sitt glada face och kämpar sig igenom dagarnas alla utmaningar, som om det vore en danns på rosor. Men faan så jävla ont jag har innuti mig!

Nu är det "bara" två dagar kvar till måndag...ska jag vänta tills dess? Varför inte dra ut mer på tiden och vänta på att jag faller ihop totalt ist?

Nae, imorgon får det iaf bli att ringa ett samtal för o kolla läget vad doktorn tycker. Låta honom ta beslutet åt mig. Så här som jag mår nu är absolut inte ok. Jag vet att Endometriosen inte är att leka med, den går inte att bota och den eskalerar i perioder. Det är jag ok med, det hat jag lärt mig med åren. Men efter Uppsala har jag också lärt mig att det finns en gräns för hur ont jag kan gå runt o ha utan åtgärd. Jag mår illa nåstan hela dagarna och har även svimmat av några gånger. Jag orkar inte länge till...

Time to pick myself upp before i fall furher down!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...