Direktlänk till inlägg 20 februari 2015
Just nu saknar jag min älska man väldigt mycke. Medans han jobbar ligger jag hemma och har väldigt ont. Det är på gränsen till att jag inte står ut. Önskar jag kunde låna hem min man bara för en stund så han kan hålla om mig. Allt känns så mycke lättare då. Han kan alltid få mig att må bättre. Smärtan har börjat ta mer och mer på mina krafter och jag är helt slut om dagarna. Ändå kan jag inte somna pga smärtan. 12 av 16 dagar har jag haft blödningar nu. Inte konstigt att ja e slut. Imorgon kommer min pappa hit och underhåller Lillan. Jag längtar redan. Hon behöver lite kul efter en hel veckas innesittande med vattkoppor. Och jag får vila. Känns inte som att jag gjort annat än o vila sista tiden...ändå så e de just de jag behöver mest. Så jag orkar me den här skiten i två veckor till. Som det känns just nu är ja glad om ja klarar mig några dagar till. Men håller mina tummar och tår för att det värsta släppt lite tills imorgon. Om inte annat får jag kramar av min man innan han somnar imorgon. Saknar honom såå!