Det har snart gått 4 år sedan Lillan kom till jorden, min lilla ängel. I väldigt många år har jag försökt kämpa mig fram till ett arbetsliv, och detta året har jag tillslut "lyckats". Jag har varit på arbetsutredning 10 månader nu. Under dessa månader har jag varit borta minst 2 månader pga att jag satt i rullstol och opererades. Utöver de har jag sällan klarat mina tre dagar i veckan och minskat från två timmar per dag till en. Det har inte gått som det borde med andra ord. Jag har börjat inse att det förstör mer för mig att "jobba" än vad det ger. Min handledare håller med mig och tycker inte att det är värt att fortsätta. Jag kommer ändå aldrig komma upp i 25%. Jag har också fullt stöd ifrån arbetsförmedlingen vilket känns skönt. Nästa steg är att kalla in arbetsterapeuter och läkare för en hälso/arbets utredning. Sen börjar det roliga med att söka aktivitetsersättning om igen. Känns inge kul alls för de tär så mycke på psyket. Men jag har mycke stöd runtomkring mig nu iaf så vi får hoppas det går vägen. Inom en förhoppningsvis snar frammtid kommer mitt heltidsjobb bli att vara 100% mamma åt min älskade lilla tjej. Hon förtjänar att få den kraft och ork jag har om dagarna. Ist för att kämpa på jobbet, sova och sen inte ha några krafter kvar till familjen. Hon förtjänar det bästa. Så jag ska försöka tänka positivt och tänka på vad jag kan göra för henne sen, ist för att älta att jag är för värdelös för arbete. Hon är ju min största glädje här i livet. Så varför inte ge henne all min tid <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...