Direktlänk till inlägg 19 oktober 2014
Min whiplash blir alltid värre när kylan kryper fram. Så stelheten gör sig mer och mer tydlig med tiden. Men igår fick jag den briljanta iden att åka en rutschkana på Leos lekland...Ingen bra ide! Kändes som att hela nacken brann på mig. Den har inte blivit bättre idag kan ja lova. Varje rörelse gör att jag "ser stjärnor". Har hållt mig väldigt stilla idag för att kunna stå ut. Sammtidigt bråkar endometriosen med mig och det hugger till riktigt ordentligt flera gånger under dagen. Jag må inte hoppa runt och dansa men jag visar väldigt lite av hur jag faktiskt mår nu för tiden. Mycke beror nog på att jag faktiskt kan dölja mycke. Efter mina två månaders vila i sommras har jag så mycke energi att orka kämpa emot. Sen beror det på att jag vill leva så "normalt" som möjligt. Idag märkte jag att det inte alltid är så bra att dölja allt. Framförallt om jag skiter i kommunikation. Min man missade idag att jag hade så ont som jag faktiskt hade. Det blev tokigt för oss båda eftersom att jag varken visat eller sagt något. Jag måste bli mer tydlig med att låta honom veta när jag har det extra jobbigt. Det är ju tyvärr inte bara jag som får lida av mina sjukdomar utan även min familj. Nu går vi in i de mörka årstiderna och det är bäst att vi gör det tillsammans, både i med och motgångar.