Direktlänk till inlägg 21 september 2014
Idag är det 10 år sedan jag var med i bil-buss olyckan. Ett helt decennium har gått! Jag har verkligen kommit långt på 10 år. Jag är fortfarande glad över att jag kan ta mig i och ur sängen själv :p. Sammtidigt har det gått såå lång tid och ändå har jag fortfarande ont varje dag. Räcker de inte snart? Men bring it on bara, ja pallar 10 år till. Ja står självklart ut så länge skiten är kvar. Men det skulle ju vara gött om det inte höll i sig hela livet. Jag har iaf lärt mig fruktansvärt mycke av olyckan. Jag uppskattar livet och allt som det inehåller. Jag har full respekt för trafiken. Jag kan behärska smärta bättre än många andra. Jag har lärt mig att dölja den fruktansvärt bra med åren. Så bra att jag själv glömmer bort den ibland ;). Jag får fortfarande ångest i trafiken och är extremt nojig när de gäller Lillan. Men de blir ja nog aldrig av med. Jobbigast är det nog för min man som får sin hand sönder klämd så fort en bil KANSKE kommer åt vårat håll ^^
Denna hämska dag har lett till att jag är den jag är idag. Någon jag är stolt över att vara. Den må ha förstört min nacke för all framtid. Men den har gett mig något som är så mycke mera värt...mig själv.
Så på ett väldigt konstigt vis vill jag fira denna dag....Ja e ju inte normal, de vet ja ;)