Idag har ja krigat som faan mot endometriosen. Igår kväll började livmodern att krampa. Efter mycke om och men lyckades jag tillslut somna. Men så fort ja vaknade så va de igång igen. Hela dagen har känts som en långdragen förlossning. Ja har knappt kunnat tagit mig till kök o toa. På eftermiddagen hade jag turen att Lillan fick några vänner på besök. Så hon kunde få lite stimulering. Trotts en skit jobbig dag så har jag hållit humöret under kontroll. Några enstaka gånger har tårarna brutit sig igenom. Men är ändå nöjd.

Nu till något lite mer positivt! Tjecka in mitt nylle! Är så satans nöjd med min hy. Tidigare så har ja retuscherat bort finnar och inflammationer ja fått i fejan. Men den här bilden är helt orörd :) Tack Aloevera säger ja bara!

Speciell morgon idag. Vi hade Skåne besökare här över natten...Lillan fick äran att väcka farmor på morgonen ^^. Lite ledsen över att dom åkte så snart igen. Men hon hade ändå något att se fram emot. Hon skulle nämligen få lämna blodprov från armen idag (första gången). Tror inte att det var nödvändigt med Embla men hon fick iaf med sig ett par plåster hem. Hon misstänkte att det skulle kittlas lite, för de gör de tydligen vid stick i fingret. De e helt otroligt hur cool lugn ungen är. Hon hoppa upp i stolen, la fram bägge armarna och väntade tålmodigt på att nålen skulle fram. Sköterskan som inte träffat Lillan tidigare var helt ställd. Hon har inte varit med om ett barn som älskar blodprov tidigare. Lillan blinka inte en sekund...de va viktigt att se hur allt gick till och hur blodet rann genom slangen ner i rören. Äntligen va de hennes tur! Tidigare har hon bara fått se på när jag blivit stucken i armen. Då har hon varit lite avundsjuk "ska inte ja få lämna prov?"
Nu är hon nöjd och ser fram emot att få göra om de igen. Man kan inte va annat än stolt :).

-
I lose my way
And it's not too long before you point it out
I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake
A smile, a laugh everyday of my life
My heart can't possibly break
When it wasn't even whole to start with

Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side so I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid

I watched you die
I heard you cry every night in your sleep
I was so young
You should have known better than to lean on me
You never thought of anyone else
You just saw your pain
And now I cry in the middle of the night
For the same damn thing
-


En snutt tagen från låten "because of you- Kelly Clarksson"...
Känns som att man kan byta ut "you" till "endometrios". Vissa dagar känns riktigt mörka och jobbiga. Känns som att man är helt ensam...även om man är i ett rum med massa folk. Ingen ser hur ont det gör. Ingen kan ens förställa sig smärtan jag dras med varje dag. Även det är mitt val att inte visa så känns de på något vis ensamt. Livet måste ju gå vidare. Alla vet att jag har ont o de räcker så. Men vissa dagar, vissa dagar är det åthelvete att hålla allt inom sig. Jag har kommit långt när det gäller att leva med skiten. Jag gör vad jag kan för att tänka på annat...Oftast (nästan alltid) är jag en stjärna på de. Men just nu gråter ja lite inombords. Jag är utmattad av att ha ont hela tiden, skulle behöva en liten återhämtnings paus.
Ger denna till mig själv ida:
<3

Hade en helt otroligt bra dag igår! Jag och Lillan drog iväg o träffa våran underbara vän. Hon e nog snart Lillans vän lika mycke som min så som dom älskar varandra ;). De Lillan kommer ihåg mest från utflykten är när en anka bet henne i handen, inte ens hon visade uppskattning till mina bullar ^^.

Efter de drog vi vidare till nästa byhåla. Där fick ja testa att röka på med brorsan... inte så illa som de låter. Han hade en såndär elgrej....helt ofarlig! Den drog vi ut på medeltids gästabud. Lillan var lyckligast i världen när hon fick rida på en häst med rosa kläder. Blev mindre glad när hon inte fick ta med sig hästen hem :). Det blev en sen kväll....tar ju tid att åka buss, tåg och buss hem. Men de gick jätte bra. Lillan höll sig vaken och vi hade bananer med oss till kvällsmat. Sen hade vi turen att mannen i familjen hämtade oss så vi fick åka varm bil sista biten hem.

Glömde en till sak som ja lyckades med igår. Jag skulle upp för en "lite" högre trottoar kant...missbedömde höjden en aning och föll bakåt. Första vurpan med rullis *check*. Som tur e fanns en vänlig själ bakom som hjälpte mig. Förutom en klämd fot så gick de skit bra :D Så nu vet ja hur ja gör de också ^^

Nu väntas finbesök av pappsen o co. Tänkte bjuda på mina "underbara" bullar...får hålla fingrarna i styr så dom inte biter tillbaks dom också.

Idag hade vi sista dagen på Smärt & Rehab. Kändes hur konstigt som helst. Kommer verkligen sakna gruppen...vi va verkligen en helt underbar blandning av människor. Ja kan bara hoppas på att vi kan ses igen nån gång. Vad händer nu?....inte faan vet ja! Kommer kännas tomt om dagarna framöver. Är så glad över tiden som varit och att ja fått träffa så fina människor. Men de känns inge kul att de nu e slut :(

Igår var ju mitt humör åta helvete... Idag tror jag ja vet varför...nästan. När jag vaknade hade jag en så hemsk molande, ihållande värk i magen. Ja tror att min kropp är "sken mestruerande"...ni vet ist för sken dräktig så tror min kropp att den har/ska få mens. Fast den inte får de längre :). Jag märkte också att jag blöder mer än vanligt från tarmarna. Blir bara mer o mer säker på att de e Endon som blöder där. Ont gör de. Du blir de vila hela kvällen och hoppas att kroppen förstår att här blir de ta mig faan ingen mens! För imorgon är det en stor dag. Jag ska ta med mig Lillan på tåget och hälsa på min älskade vän. Saknat henne nått förbannat! Så imorgon ska vi luncha ihop, och kramas...soom vi ska kramas :D.

Både igår och idag har vi varit i bakar tagen här hemma. Schackrutor igår och bullar idag. Lillan har även bakat denna vackra tårta till mig o mannen. Helt underbara färger och smak av jordgubb. Hon e duktig. Om hon bara kunde smitta mig lite. Jag är verkligen ingen höjdare i köket. Även ja tycker de e kul :). Oftast går de helt åt skogen ^^. Lillan har länge velat baka bullar men de har jag aldrig klarat/orkat förut. Nu va de på tiden. Efteråt tig vi en välförtjänt powernap.

Ja vet inte varför men under hela kvällen har mitt humör varit helt åt helvete. Pms varning typ....stackars mannen min. Kan mycke väl vara så att ja bara behöver "lite" choklad :D. Mmm....jo, de måste nog vara så.

Idag kan man säga att ja vabbar. Lillan är förkyld o är hemma med mig. Lillan och jag är väldigt lika varandra på många vis. Men idag stötte vi på lite olikheter. I detta hem får man äta vad man vill när man är sjuk. Mina tankar strävar till chokladpudding, marängsviss, godis, rövargodis mm. När jag frågar Lillan vad hon vill äta så ber hon om just detta....gröt!!! Havregrynsgröt. What The *pip*!! Med andra ord finns de hopp om framtiden för min lilla flicka, hon är smart hon. "Jag vill ha gröt, för de e bra för kroppen när man är sjuk"...älskade tös! De växer hon bra på. Tydligen är hon 60meter lång nu. Men måste hinna bli längre innan hon kan fylla 5 ^^.

Imorse fick vi reda på att en vän blivit inlagd på sjukhuset. Vi gjorde oss i ordning, köpte med lite cola o kexhoklad. Sånt man behöver när man ligger inne *hint hint* ;). Lillan gjorde ett fint armband, som vi tyvärr råkade glömma i bilen...men det är ju tanken som räknas *harkel*. Det var faktiskt lite kul att vara den som besöker sjukhuset för en gång skull. Man vet knappt hur man ska bete sig :). Våran vän mådde trotts omständigheterna bra och får nog komma hem igen om ett par dagar.
Efter besöket var det dax för tårtkalas på smärt o rehab. Riktigt smarrig tårta! Har en tjej i gruppen som e jätte duktigt på sånt så hon tog på sig uppgiften att baka. Hon ska även få göra en tårta till mig och Lillan i december :p. Den som väntar på något gott ;)