Har blivit väldigt slapp när de gäller bloggen igen. Skulle kunna tro att det bero på att det inte händer så mycke om dagarna...men det är helt tvärt om. Ja har inte så mycke tid över till att blogga just nu ;). Det är igentligen mycke ja inte hinner med längre som ja måste få gjort. Ta hand om lägenheten, min själv, mina övningar, medicinering osv. Måste lägga upp en planering snart tror ja :). Trotts att kroppen strular lite just nu så lever jag livet om dagarna. Umgås me underbara människor och hittar på utflykter hit o dit. Den tiden ja inte spenderar på familjen sen läggs på avancerad vila...inget bloggande då inte. Borde kanske nämna att jag inte sover middag varje dag längre. Jag har så mycke energi att ta vara på, känns underbart! Men ja måste lugna mig lite. Jag måste ta hand om både ryggen (diskbråcket) och astman just nu. Min Astma sköterska kom på mig med att ja hoppat över medicinen länge nu *vissel*. Blev kallad till en extra lungkontroll i december....ops! Ryggen går åt fel håll just nu också så ja måste försöka tänka på den också. När ja nu får lite tid över :p.

Ibland känns de verkligen som att kroppen är 90 år. De krävs inte så mycke för att äventyra rörligheten. I have pist off my body...again! Någonting hände med ryggen igår. Tror att det grundar i att jag envisades med att testa dammsugaren *vissel*. Vet ju att de va korkat. Pappa har ju till och med varnat mig för städning ända sen ja va liten "inget bra kan komma av att städa". Att ja aldrig lär mig ;). Utöver de så har jag också burit bebis en del sista tiden. De e ju sååå svårt att motstå :). Igårkväll tog det tillslut stop och ryggen skriker nej. Som tur va hade jag en tid hos sjukgymnasten imorse så hon fixade till lite av spänningarna. Hon trodde iaf inte att det vara något allvarligt. Ja måste bara ta de lungt nu. Så ja börjar med en powernap :p

Nu har jag fått mitt färdtjänst kort! Igår testade jag de för första gången. Jag tog med mig Lillan på en buss, tåg och spårvagns resa. Vi åkte till min kära farmor o åt god mat. Även pappa med fru kom förbi. Sen tog vi färdtjänsten hem igen. Det gick hur bra som helst o Lillan tyckte de va spännande. Så nu kan jag ta mig ut även på sämre dagar. O sämre dagar kan komma fortare än väntat. För nu helt plötsligt så vill inte kvinnokliniken skriva ut mina tabletter längre. Mjahop...men i detta läge har jag varit förut. De e bara låta de vara så löser de sig av sig självt ^^. När ja får åka upp akut gång på gång så tröttnar dom på mig och jag får mina mediciner igen. Tidigare har jag blivit orolig o stressad när det blivit så här. Men nu vet ja att de löser sig tillslut iaf. Never lose hope :)

Har haft en haft bra helg! Har umgåtts med kära vänner Och har tom haft övernattnings gäster ^^. Hur mysigt som helst! Vi har haft fredagsmys med 'pizzor" till barnen och gurka med dipp till oss vuxna. Jag har haft en del smärtor men de har inte tagit över taget. Ja mår bara så jävla bra helt enkelt :p. O jag har så mycke planerat nu framåt som jag längtar så mycke efter. Utflykter med Lillan, möten men kära vänner, middag hos släktingar. Men jag älskar även den vanliga vardagen hemma just nu. Har fått en ny, mycke fin vänn som ja kan umgås med hur mycke som helst utan ansträngning. Hon ger så mycke positiv energi utan att behöva göra någonting alls. Sånna vänner är guld värda!
Imorgon tar jag en heldag med bara min familj. Min älskade dotter och underbara man <3

Idag har jag kikat lite bakåt i min blogg. Jag har märkt att jag inte alls är på sjukhuset lika ofta nu som ja brukar vara. Jag tror att mycke av de beror på rullstolen. Jag kör inte slut på kroppen på samma sett ja gjorde innan. Även om ja varit inlagd en hel del gånger i början av året. Med då var det oftast triggade smärtor ifrån undersökningar. Friheten jag har nu att kunna ta mig runt, ta mig till/från dagis, handla och hälsa på vänner är otroligt skönt. Även när jag har sämre dagar. Tröttheten kommer ju lite hipp som happ när som, men dom mest smärtsamma smärt attackerna lyckas jag hantera hemma just nu. Kan inte kalla mig vip patient på akuten längre :D. Jag har även börjat lita mera på min kropp nu. Tidigare var ja inställd på att "nae, de där klarar inte ja" ... men ju tänker ja oftast "jo, varför inte...rullis fångar mig om de går åt helvete" Just nu är kroppen mörbultad och ja har lite kramper i livmodern. Men jag är lycklig och "vet" att ja står ut med de här hemma. Ja e så mycke starkare än ja tror ibland. Superwoman!!!

Dom senaste dagarna har jag mått så förbaskat bra! Magen har varit under kontroll, jag har umgåtts med en hel hög underbara människor, kunat vara lite ute och myst med familjen. Älskar livet!
Man kan verkligen må bra och njuta av livet även med kroniska sjukdomar... vet att flera av er (bla. endosystrar) har svårt att acceptera ett liv med konstanta smärtor. Men det är fullt möjligt att lära sig leva livet utöver sjukdomen. Vissa dagar bryter man ihop, och det är ok. Men i helheten gäller det att hitta lycka i saker runtomkring så man kan leva ett fullt liv. Det negativa finns alltid där ändå, även om vi inte fokuserar på de....så varför inte fokusera på positiva saker ist och låta de väga över? Jag är så stolt över att jag kommit så långt som jag har med mig själv. Jag älskar både mig själv och mitt liv :)

Idag drog vi in till Norrpan o besökte bibliotek. Vi kom en halv timme tidigt o fick frysa som satan innan öppning. Men vi blev snart varma när hundratals människor tränade in sig på biblioteket. Helt sjukt mycke folk! Där inne väntade Elsa & Anna från frost filmen. Vi lyckades tränga oss fram till ett pusselbord där barnen (Lillan och hennes kusin) kunde pyssla ihop sin egna tiara/krona. Efter 24 minuter stod vi inte ut längre o gick ut. Lillan va besviken att hon inte kunde se fina idoler, men vi gick o tog en fika och återvände lite senare. Då hade de lugnat sig och Lillan fick krama både Elsa och Anna.....lycklig unge! Trotts att vi bara va där en stund så tog det musten ur oss med allt folk. Till och med Lillan är trött ^^
Nu blir de soffhäng!

Äntligen får jag någonting beviljat! Även om ja hellre hade fått beviljad inkomst från försäkringskassan. Nu kan jag iaf ta mig till tex sjukgymnastiken även dåliga dagar :). Nu återstår bara att kunna ladda på resekortet ^^. En sak i rätt riktning....o ja fortsätter kämpa. Skam den som ger sig.

I måndags var ja på VC och träffade läkaren. Han totalvägrade att skriva något sjukan tyg till mig (till försäkringskassan,överklagan). Det är tydligen inte hans arbetsuppgift att skriva helhets intyg till sina patienter. Ist vill han skicka mig till psykiatrin o få helhets intyg därifrån... psyket är ju de enda med min hälsa som är felfritt. Ibland känns det som att man vill ge upp för man trampar bara vatten hela tiden. Men för eller senare måste någon hjälpa mig att komma in i samhället. Ja tänker bara inte ge upp!