Gårdagen gick ju käpprätt åt helvete. Har tagit ett tag att smälta de hela, men nu börjar det kännas bättre. Jag blev totalt avvisad på sjukhuset av en läkare som säger det klassiska. ..att jag måste lära mig leva med smärtan. Antagligen har hon aldrig upplevt smärta själv nån gång. "Du dör inte av smärtan". Hon fick mig att känna mig som en liten myra ensam i skogen. Har man såna smärtor som endometrios kan ge en så kan man absolut dö på grund av de! De gör så förbannat ont att man helt enkelt inte står ut hur länge som hälst. Det finns en anledning till varför en del kvinnor med endo har valt att avsluta sina liv. Jag kan verkligen förstå deras val. Även om jag själv är lång ifrån ett sånt beslut.

Eftersom att det var tuft för mig att ta mig runt på sjukan så fick jag självklart ett smärt påslag. Skakade som ett asplöv, krampa i livmodern och svimmade nästan vid flera tillfällen. Som tur e fanns en ängel till sköterska som körde ut mig med rullstol eftersom att ja inte kunde gå. Hon hade fixat med en sjuktaxi åt mig så jag skulle komma hem ok. Vill inte gå in på allt läkaren sa men jag vill aldrig stöta på henne igen. Ingen ska få mig att känna mig så betydelselös en gång till! Jag längtar efter min läkare så jag faktiskt kan få lite hjälp. Sen jag kom hem har jag intagit min vanliga plats i soffhörnet med min älskade värmedyna. Kramperna jag haft sen igår eftermiddag/kväll har nu sakta börjat släppa och jag kan slappna av lite igen. Pga dom har jag inte kunnat sova mer än nån enstaka timme inatt. Så jag känner mig helt utmattad. Ska försöka sova en stund snart o se om de går. Jag hoppas smärtorna ger med sig snart och jag kan fortsätta ligga i mitt soffhörn. Men mår ja inte bättre snart får ja åka in igen. Drar mig verkligen för de, för man förlorar liksom respekten för sjukvården när man träffar på sånna rötägg som ja gjorde igår. Igår grät jag tom och kände att det inte finns något hopp alls....helt knäckt! Men ju när jag lugnat mig så vet ja ju att det faktiskt finns läkare som vill hjälpa och respekterar sina patienter. Det gäller bara att samla mod och kraft att orka söka hjälp igen. Jag har en bit kvar. Är fortfarande orolig att bli trampad på igen....men imorgon då hoppas jag att jag antingen mår bättre eller har modet att söka hjälp. Jag ger inte upp så lätt ska du veta...helvetes Endo!!

Det gick inte riktigt åt de hållet jag hade tänkt mig... Smärtan är envis och medicinen gör inte sitt jobb. Så idag blev det årets första besök på sjukhuset för i år. Har som tur e värmedynan och Mickis goda kakor nedpackade i väskan så jag kan stå ut i väntan på doktorn. Självklart jobbar inte min läkare här idag så det blir spännande att se vad som kommer att ske. Och hur länge jag blir kvar...

Myser ute på landet ikväll. Jag och Lillan blev upphämtade av Mickis tidigare idag för att ha lite fredagsmys hemma hos henne. Vi har käkat go mat och ännu godare efterrätt, bakat kakor, spelat wii och sett på film. La också en liten stund på våra vackra nyllen ^^. Hel mysig kväll! Har verkligen behövt detta. Tänka på något annat o byta miljö en stund. Magen är bättre än igår så jag har kunnat njuta också. Även om jag suttit nerbäddad med värmedyna och filtar :). Känner mig utmattad och sliten av all smärta men tror att den börjar ge med sig mer och mer nu. Känner mig smått på bristningsgränsen för hur mycket mer jag orkar. Men ikväll har jag bitit ihop och njutit under tiden...är sååå skönt att ha vänner som får mig att orka mer. Tar emot all energi jag bara kan just nu. Nu hoppas jag på lite sömn så ska vi fortsätta mysa imorgon med frallor till frukost följt av lördagsgodis. Sen åker vi hem till mannen igen ^^

Dagens kännsla: Magen är en mixer fylld med taggtrå som river sönder allt i sin närhet.
Över lag har jag mått bättre senaste tiden. Men idag gör de nåt så fruktansvärt ont! De bränner, svider, hugger och drar i hela buken. Ingen vila nånstanns. Jag har försökt få tag på min läkare men det är svårt då hon jobbar på andra sjukhus också. Men hon ska ringa mig så snart hon kan. Jag hoppas det här går över innan dess...redan imorgon skulle va gött. Känner mig helt utmattad...
Jag har iaf världens bästa familj som håller uppe mitt humör åt mig. Dom ger mig kraft att orka genomlida denna helvetes sjukdom.

Idag besökte vi Zoobutiken i Ljungsbro och köpte lite nytt krubb till våra geckos...såå söta! Om man jämför med maskarna dom fick innan såklart ^^. Dom uppskaddades också för det tog inte lång tid innan det bara fanns en kvar. Men nu har vi både gräshoppor, syrsor och mask att erbjuda här hemma. Nån som vill komma på middag? ;)

Dagens Endonytt.... Har haft mer värk i magen nu ett par dagar och idag på eftermiddgen slog det till ordentligt. Kunde inte ta mig upp från soffan. Nu fick jag reda på varför....ytterligare en blödning :(.
Blir så ledsen....Vill kunna må någorlunda skapligt iaf. Drömmen om att bli smärtfri har jag spolat. Men att hitta en balans o slippa ligga i soffan o kvida hela dagar är något jag vill uppnå. Första steget i den riktningen blir att ringa min läkare imorgon. Nu måste vi göra något!

Den här veckan har jag semester...och alla kommande veckor frammöver. För bara en vecka sedan fick jag veta att arbetsförmedlingen inte har betalat ut någ ersättning för mig sen i oktober. Bra jobbat ams!! Så i fredags blev jag avskriven från arbetsutredningen och jobbade min sista arbetsdag. Alla inblandade (jobb, ams, mm) är sedan tidigare överens om att jag inte fungerar i arbetslivet pga mina smärtor. Men lite förvarning om avslut hade ju inte varit fel. Hade ju också önskat en plan om vad som händer sen. Men som vanligt hamnar jag mellan stolarna och får gå hemma utan någon inkomst. Är glad att jag iaf kommit en liten bit på vägen när det gäller min ansökan om aktivitets ersättning. På fredag blir det läkarbesök och intygs skrivning. Nästa vecka har jag efter mycke om och men också fått en tid till min handläggare på ams. Han är helt totalt omöjlig att få tag på (har försökt via mail, telefon, via hans chef och via besök på kontoret utan resultat)...men när han väl hör av sig så försöker han iaf hjälpa till. Kommer nog ta ett bra tag innan min situation är fixad. Men under tiden ska jag vila upp min kropp och lägga min extra tid på min familj. Har ju inte orkar mycke under de här året jag kämpat på cafét. All energi har tagit slut där nere. Ser fram emot att kunna lystna på min kropo när den behöver vila. Och läga den lilla kraft och ork jag har på familjen ist för på jobb. Vem vet, ja kanske även kan träffa lite vänner ibland ^^. Försöker tänka positivt om de hela ändå...

Plåstrat om mig själv idag... Dagen började finfint med att jag hamnade dubbelvikt i badrummet med ordentliga smärtor. Alltid kul när de händer o man inte har någon plan. Vill ju inte skrämma Lillan som leker i rummet brevid...så de gällde att hålla munn. Mannen som vanligtvis skulle kommit till min räddning låg och sov fortfarande. Kan ju inte påstå att jag är snabb tänkt vanligtvis o bättre blir de ju inte under press :). Det tog ca en timme innan jag lyckades komma upp och hjälpa mig själv. Jag har nu lärt mig att jag borde ha mobilen i fickan, vart jag än går :). Smärtan vajade fram och tillbaka under hela dagen. Soffan är nog min allra bästa vänn just nu ;). Självklart kom ytterligare ett par blödningar på besök också under dagen. Med andra ord så har jag behövt ta lite extra bra hand om mig själv idag... blev ett par rader marabou som plåster på såren. Det kommer alltid något positivt med de negativa ;)

Skönt att veta att jag gör rätt iaf ;)

Igår var jag och mannen iväg på middag och bio. Så skönt att få komna bort från vardagen en stund och skratta med varandra. För kul har vi :). Som vanligt dock går det ju inte alltid enligt planerna...
När vi passerat två städer och kommit fram till rätt stad så kommer vi på att vi glömt bio biljetterna hemma :D. Eftersom att vi ändå åkt hela vägen och hade bokat barnvakten så gick vi på bion iaf. Eftersom att vi nu har två biljetter kvar så får mannen snällt dra ut kärringa på en till bio. Inget ont som inte för något gott med sig :p

Denna dag var inte lika rolig som gårdagen. Eftersom att whiplash och bio stolar inte hör ihop så blev det lite sömn inatt. På morgonen var jag helt slut, stel. Plus att magen hade svullnat upp och var hård. Efter att jag lämnat Lillan på dagis upptäckte jag även ytterligare en blödning... det tog inte lång stund innan värken kom smygandes fram. Värken övergick därefter till smärta. Har med andra ord inte kännt mig så lyckligt lottad just idag. Åkte trotts allt till våra vänner på em/kvällen o myste lite. De gav en massa energi... de behövde ja. Smärtan blir så mycke lättare att hantera. Så glad att jag/vi har dom :)