Att de ska va så svårt att hålla sig vaken. Känns som att ja inte gör mycke annat än o sova just nu. Fast de e kanske inte så konstigt iaf. Vare sig jag sover på dagen eller på natten så vaknar jag aldrig utvilad. Kommer inte ihåg när ja gjorde de senast. Ja vaknar alltid av att det smärtar. Några långa sovstunder blir de sällan. Bara under tiden jag skrivit nu har ögonen fallit ihop flera gånger. Vaknar av att jag tappar telefonen ^^. Nae, om man skulle lägga sig o sova lite till innan smärtan väcker mig igen

Jag höll mig hemma. I helgen var jag väldigt nära på att bli inlagd igen. Jag pratade med sjukan och jag sa att jag ville försöka stå ut till måndag då min läkare skulle finnas på plats. Redan på söndagen började jag planera vad jag skulle packa med inför en ny inläggning. Hade så ont! Men på måndag morgon ringde min läkare och jag fick rn ny läkemedels kombination. Så jag skulle slippa åka in. Än så länge fungerar den. Jag spenderar min hemma tid i soffan för ja orkar inte gå så mycke. Är så kraftlös.
Men jag orkar dra mig ut med rullstolen nån gång om dagen så ja får lite luft. Ibland längre stunder än andra. Det är inte smärtan som hindrar utan tröttheten. Just nu har jag nyligen haft en smärtattack och ligger utslagen i soffan o försöker repa mig. Livet är väldigt komplicerat just nu.
Har också en del andra hälsoproblem just nu. Inflammation i luftstrupen...börjar som tur e bli bättre. Har också fått inflammation i bägge örongångarna...började behandling för de igår. Och nu tror ja även att jag åter igen fått inflammation i tarmen. Ger kroppen upp tro?

Idag har det varit tjejkväll ute på landet...ja o Mickis ^^. Skaffade hem super smarrigt snax. Favoriten var självklart dom choklad doppade jordgubbarna. Kändes nästan lite romantiskt att äta dom :D. Vi färgade även mitt hår och kladda ner oss med ansiktsmasker. Sen blev det soffhäng med värmedyna och film. (Fick Mickis att börja se världens bästa serie, SoA).
Magen var väldigt surig på kvällen o protesterade en del. Ett set var att försöka explodera...o med tanke på hur stor den blev så gick jag nästan på den bluffen ^^.
Smärtan har ökat ytterligare och jag har förberett sjukhuset lite på att ja kanske måste åka in igen. Men jag vill klara mig till måndag då min läkare finns på plats. Men känner jag min kropps signaler rätt så är ja glad om ja kan hålla mig "hemma" över natten. Jag sover nämnligen över hos Mickis inatt. Hon är som tur e beredd på att köra in mig inatt ifall ja skulle behöva. Känner mig väldigt trygg. Så nu ska jsg försöka somna så fort ja kan och hoppas på att få sova genom hela natten. Håll tummar och tår!

Som att det inte räcker med att jag har ett ordentligt smärtskov just nu med Endometriosen...
Sen jag låg på sjukan har min hals varit ur balans. Och har bara blivit konstigare och konstigare. Tydligen har jag fått inflammation i stämbanden *suck*.
Resultatet från att jag skrek 7 timmar i streck pga smärta...tack sjukvården!
Nu är ja så hes att ja knapt får ut ett ljud. Hoppas de läker fort...prata är ju istortsett de ända ja har just nu. Men antar att ja får hålla igen käften ett tag så de läker fortare. Gaahhhh!!!

Sedan jag kom hem från sjukhuset senaste gången har mina dagar varit tuffa. Smärtorna kommer utspridda över dagen och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med dom. Jag tänker ofta tanken att jag kanske måste åka in igen. Men jag är stolt över att jag klarar mig hemma med min familj. Dom ger mig så mycke kärlek och ork. Dom låter mig vila så mycke jag behöver och det blir en hel del just nu. Jag sover ca 15 timmar utspritt över dygnet just nu. Jag är extremt utmattad av både smärtor och mediciner. Några stunder om dagen orkar jag rulla runt i min lilla rullstol. Det ger mig så myckr frihet för smärtan ökar inte de minsta. De ända är att jag blir trött efteråt. Helt klart värt de!
Jobbigast är på kvällarna när mannen åkt till jobbet, Lillan har somnat och smärtan trycker på. Det är svårt att kontrollera smärtan på dagen....men på kvällen när jag är själv är det nästan omöjligt. Just ju är livet tuft men jag hoppas att det här smärtskovet är över snart.

Idag hat jag fått komma hem efter tre dagar på sjukhus. Jag har inte blivit så bra behandlad dessa dagar men sjukhuset hade stor personalbrist så det var inte personalens fel. Jag har fått en hel del återkommande smärtpåslag under tiden på sjukan och jag har fått vänta längre på att få rätt hjälp. Idag fick jag prata med en ny läkare om att jag kan gå åka hem och behandla mig själv ist. Jag fick med mig allt jag behövde hem. Så när attackerna kommer kan jag behandla dom direkt utan att behöva ligga o lida i onödan i väntan på en obefintlig läkare.
Problemet är att jag fick hem så mycke tabletter och dom går inte alla ihop.är ett mysterium för mig att få ihop vilka jag ska ta när. Men får be om hjälp med att förstå de imorgon.

Det var fruktansvärt skönt att få komma hem igen. Mannen och dottern hämtade mig och bjöd på lyx middag. Det kände jag att jag förtjänade efter att dom på sjukan försökt servera fisk till mig *purk*.
Jag har verkligen saknat familjen och vill inte lämna dom under en lång tif frammöver :) Nu blir det tjåla och sova av resten av veckan ;)

Den här natten har jag inte känt mig mer värd än en påse skit. Funt halv 2 inatt fick jag ett ordentligt smärtpåslag. Trycker på den röda knappen och får två alvedon :O...inte riktigt vad jag hade tänkt men jaja. Eftet bara en koft stund har ja så ont att jag skriker rakt ut. Ringer på klockan igen och får senna gång en liten oxy. Kändes iaf som ett lite mer passande val än alvedonen. Men denna gav ingen effekt alls. Från och med nu skriker jag nästintill konstant. Förutom kortare stunder då jag inte kan andas. Ja ringer på klockan om och om och om igen. Men sköterskan kan inget göra. Den ända "tillgängliga" läkaren är fast på förlossningen. Fram till kl 9:30 skriker jag nästan panikartat. Efter 7 timmars skrik kommer en ny läkare. Som först vägrade prata med mig på grund av att ja skrek. Men hallå...ja hade fruktansvärt ont, vad begär han?! Efter att jag skällt ut honom ordentligt undersökte han mig och påstod att jag inte har Endometrios. De e ju skrattretande, sicken idiot! Ja sa till honom att ja skiter fullständigt i vad du tycker och tror bara du hjälper mig. Tillslut fick jag iaf min efterlängtade smärtlindring. Så utmattad av alla timmars smärta och skrikande så ja deckade direkt. Så skönt att äntligen få sova lite. Men sköterskan kommer in o väcker mig stup i kvarten o ser så ja mår bra. Dagens ros till sköterskorna och riset går till den förbannade läkaren som lät mig lida hela natten. Den vill jag anmäla för de här va inte ok. Man ska inte behöva må så fruktansvärt dåligt så länge utan hjälp.

Nu kommer min älskade familj på besök iaf <3

Samlar kraft på sjukhuset igen. Min kropp orkar inte me alls mycke just nu. Kramperna håller sig borta än så länge men dom smärtsamma huggen vill inte sluta. Jag överlevde gårdagen på Kolmården vilket jag är väldigt stolt över. Min älskade man fick köra mig upp och ner för alla backar. Men lite hjälp från Anna i den allra tuffaste. Det är långt ifrån optimalt med rullstol på Kolmården med det går iaf.

Mina blödningar vill inte försvinna än. Vad dom beror på har jag ingen aning om. Men ont som in i helvete gör de. Personalen här känner mig så väl nu och tar bra hand om mig. Även idag har jag fått ett eget rum mef tv....kan de bero på att ja e stammis? ;)
Orkar inte kika på på tv:n än iof...smärtan måste lägga sig mycke mera först. Jag hoppas ja hinner komma hem innan morgondagens påskmiddag med släkten. Den har jag sett fram emot. Men innan dess vill ja bara vila upp mig och samla kraft.
Måste återfå lite ork så jag slipper åka in hit igen den närmsta tiden. Jag vill så gärna bara må bra snart...