Endo kan helt klart uppfattas olika. Nu har ju inte ja något jobb och har därför ingen chef. MEN!... I fredags var jag på möte på arbetsförmedlingen. Efter en hel del frågetecken fick jag tillslut ett OK för få påbörja ett nytt program :D. Dom tror inte att jag klarar av det och ja håller tyvärr med dom. Men ja ska ändå få försöka i tre månader! Dom vet inte vad dom ska göra med mig annars ^^. Redan på torsdag ska ja dit för första gången o samtala mig till en plan för mig. Se vad dom får för uppfattning av endo.
Ska bli så skönt att äntligen på någon typ av bidrag. De må va litet och de e bara tre månader. Men ja e helnöjd!

Sen börjar de ju närma sig December...den värsta månaden för min endometrios enligt min statistik. Och de har redan börjat visa sig. Har haft ett par jobbiga veckor men inget "ovanligt". Men nu har livmodern börjat krampa ordentligt och de känns som någon sticker mig med nålar i pullan. Det är lite annorlunda jämfört med mina vanliga smärtor så jag tror ja måste in för kontroll snart. Kolla så de inte e någe tokigt med spiralen eller om ja åkt på nån infektion av något slag. Ser inte fram emot de för ja antar att dom får söva mig om dom ska lyckas undersöka, med tanke på hur ont ja har nu redan innan. Jag har iaf haft bra sällskap under nattens kramper. Lilla T (är barnvakt, se tidigare inlägg) pysslade om mig under natten. Vi väckte nog varandra varannan gång tror ja ^^. Han tappar napp o ja söver honom, ja krampar o han söver mig, han tappar napp , ja krampar...and so on :) de kallas teamwork!

Jag var överlevt helgen med bravader. Ont som faan...men jag har hittat ett sett att stå ut. Jag kör skalman style :D. Sitter i stort sett konstant. Om ja prompt måste gå så blir de i slowmotion, kortare sträckor och med pauser.
Så länge ja e still (med lindring) så står jag ut hemma. Så det får va min nya livsstil tills de här skovet (extra smärtsam period) tynat bort.
Endo....If you mess with me, I Will mess right back at ya!!
Jag ska njuta...även om de så får va i skalman style ;)

Just nu känns det som att jag faller. Smärtan överraskade mig rejält igår kväll. De har sakta krypit fram senaste tiden men igår slog de till hårt o ja vet inte riktigt hur ja ska klara de här. Smärt attacken som kom igår reagerade knappt på någon smärtlindring. Men efter några timmar när ja även fått i mig kramplösande så började smärtorna sakta ge med sig. En befriande känsla. Då menar ja dom mest akuta smärtorna, ont som faan gjorde de fortfarande med de gick att stå ut med. Nu e problemet att så fort ja bara ställer mig upp igen så drar det igång....helvetet som inte går att genomlida. Imorgon är det 75 års kalas och dagen efter är det 20 års kalas. Ja som inte ens vet om jag klarar av att stå ut med de här hemma. Klockan är halv fyra på natten, tårarna rinner, mina organ krampar och titt som tätt kommer huggen från helvetet. Är så nära på att ge upp o åka in....men samtidigt e ja envis o vill inte låta endon vinna.

....just ju känner jag mig som världens svagaste människa..

Har precis kommit hem från dagens möte med sjukgymnasten. Vi har fortfarande inte börjat träna där än. Vi pratar och planerar för att få ihop träning hemma. Vilket kanske e bra. Idag pratade vi i 30minuter. Under den tiden fick jag 5 smärtattacker varav 2 riktigt tuffa. Känns inge vidare att de kommer så ofta även mitt på dagarna. Men o andra sidan e de ju bra att hon får se hur mina dagar kan se ut. Det finns ju en anledning till att ja inte alltid orkar göra de ja ska. Jag tar ju själv slut på mina krafter utan att träna. Nu ska jag passa på att sova tills Lillan ska hem från dagis. Hoppas att värmedynan gör sitt jobb under tiden.

Studiedag! vilket betyder att Lillan och jag har haft mysdag idag. Väldigt skönt att bara va hemma utan någon plan alls.
Jag har ju lyckats hålla mig hemma hela helgen *yey me*. Varje morgon och kväll gör åt helvete ont. Huggen e så starka o hårda att jag blir helt handlingsförlamad. Det håller sig lugnt under dagarna så jag hinner samla kraft imellanåt. Men det känns som att det sakta ökar. Blir väll som vanligt en kass December månad. Idag har ja o Lillan skrivit inbjudningskort till Lillans kalas. Jag hoppas verkligen att hon kommer få ett ordentligt kalas de här året, med en någorlunda pigg mamma. De e hon värd! Min älskade dotter... 5 hela år blir hon nästa månad <3

Full fart på dagen! Trotts en tuff natt så klarade jag mig iväg på allt planerat under dagen. Yey me!! Det blev brunch på Ikea följt av mini shopping, bakning av kakor, besök av brudarna och till sist Gokart. Magen höll (precis som igår) hela dagen. Men fram emot kvällen börja de bli värre igen. Smärtlindringen har inte gett någon vidare effekt. Att vara med o heja på gokarten är skit kul...de känns också på båge vis som att hedra Tomas lite. Han åkte mycke gokart. Jag kan ju självklart inte åka med min kropp men min älskade man är med i turneringen, ihop med goa vänner. Är glad att ja följde med, men fy så de tar på krafterna. Kramperna har varit svåra att kontrollera. Speciellt i bilresan hem. Hoppas på att det här inte blir långvarigt. Har ju haft det väldigt drägligt ett tag nu. Än har jag mycke energi och orkar med ett bra tag till....så känns det iaf just nu. Men jag är ändå förberedd på att det mycke väl kan bli nått sjukhusbesök i helgen.

Idag har jag haft en tuff dag. Först var den lite varig. Men fram emot kvällen slog det till ordentligt. Dubbelvikt I soffan med värmedynan...helt låst. Satan så ont de kan göra ibland! Nu kämpar jag med att stå ut och hoppas på att jag somnar av utmattning. Imorgon är en ny dag och då har jag en hel del planerat. På med vingarna och leva livet! Thats my plan...