Min livmoder gråter i sin ensamhet.
Idag skulle jag igentligen ha varit på inskrivning på operation. Komma ett steg närmare operationen. Men det blev inget av.
Efter nyår fick jag veta att min operation inte kan bli av i varken januari eller februari. Något mer än så kunde dom inte säga. Men jag fick ändå en tid till inskrivningen, så jag kunde stå redo att ta en avbokningstid. Det gav mig lite hopp.
Men förra veckan ringde telefonen.... Inskrivningen ställs in och jag får veta att inga operationer kommer göras framöver pga covid. Endast aggresiva canser fall kommer opereras. Jag bröt ihop. Känns som att jag aldrig kommer ifrån de här lidandet.

Sedan helgen har dessutom mina smärtor ökat. Jag känner att det här inte är någonting som kommer lägga sig i första taget. Jag får kämpa för att hålla ihop om dagarna. Jag har fått ändra om mina mediciner efter samtal med vården. Dom är inte så förtjusta i att mina smärtorna ökar så här mycket.... (Som om jag skulle ha varit de!?) Dom ska iaf kontakta op och försöka få in mig till operation iaf, då jag är i så stort behov av den. Jag vågar inte hoppas länge så jag kommer inte gå och vänta direkt.

Känner mig som en sliten trasdocka i kroppen. Imorgon är det dessutom dags för en ny spruta Enanton. Kan inte föreställa min hur det kommer gå när jag är så låg redan innan. Time will surely tell. Börjar bli väldigt orolig över min egna hälsa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...