Idag lyckades jag få tag på enhetschefen. Hon tog direkt tag i situationen. Hon götta ner sig i min journal och såg till att jag fick en läkartid bokad. Tyvärr ligger den ytterligare 3 veckor fram i tiden *suck*. Hon var dock vettig att prata med och hon la mycket tid på vårat samtal. Hon tyckte inte om att jag tar sprutorna så tätt inpå (var 3:e vecka ist för var 4:e), men förstod att jag måste. Hon var ännu mindre glad över att jag tagit så många sprutor, och utom add-back. Hon tyckte inte att det var konstigt att jag mådde så dåligt som jag gör. Men vi kom fram till att jag inte har något annat val än att fortsätta med sprutorna ända fram till operationen. Men nu måste jag börja dom igen, fast med add-back. Annars bryts min kropp ner....*No shit*.

Att operationen i sthlm inte blir av tyckte hon var dumt. Men hon kände ändå att Linköping kunde vara kapabla att genomföra operationen. Det kommer diskuteras vidare. Det blir isåfall en öppenbuk operation med rensning av all endometrios. Samt borttagning av livmoder, äggledare och äggstockar. Genomgång av nästan alla organ. Någon mer remiss kommer troligtvis inte skickas. Så planen med Finland sket sig.

Eftersom att jag nu är förkyld så kan jag inte ta mig till sjukan, och jag behöver ta sprutan snarast. Så spruta nr 10 fick jag ta själv hemma.

Är glad över att jag äntligen fått prata med någon. Och att någonting kommer ske. Men det ligger långt fram i tiden, jag vet inte helt vad och jag måste stå ut med sprutorna ett bra tag till. Så jag är samtidigt lamslagen. Känns som att jag går emot min egen vilja när jag nu tom självmant sprutar i mig giftet hemma i soffan. Jag vill ju verkligen inte. Men så länge vården är frånvarande har jag inget val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...