Idag har vi haft en stund med mer "normalt" familje liv. Vi gick alla ut på tomten och planterade lite buskar. Alla hjälpte till på olika sett. Mamma (jag) övervakade arbetet från rulliz och försökte skydda buskarna från att bli mos innan de ens kommit ner i marken. Med andra ord försöka ha lite pli på sonen. Vilket är den svåraste uppgiften.
Pappa fick stå för grävning och plantering. Dottern räddade mask och fördelade jord. Det må vara mörkt och regnigt, men ändå var det en väldigt mysig stund som satte sig i hjärtat.
Uppskattar den stunden extra mycket just idag.

Idag fick jag Enantonspruta nr 2. Jag var lite små nervös innan för igår hade jag extremt ont i magen. Kändes precis som att blödningen skulle varit tillbaka. Va orolig över att smärtar skulle öka mer efter sprutan. Och så blev det också.

Det tog inte lång tid innan jag började må dåligt. Känns svårt att förklara hur det känns. Men det är som att giftet sprider ut sig i hela kroppen och förpestar allt i sin väg. Som om små parasiter gnagar på muskler,skelett och allt annat. Magen är så uppsvälld att den borde spricka om jag nuddade med en nål. Gör väldigt väldigt ont...

Troligtvis kommer jag behöva ta sprutorna med kortare mellanrum för att undvika att mag smärtorna dyker upp såhär som de blev igår (och idag). Men resten av kroppen kommer göra ont hur vi än gör. Jag hoppas verkligen att en del av allt de jobbiga lägger sig snart. Och att nästa spruta blir lindrigare. Den här sprutan har tagit hårt på mig. Jag mår väldigt dåligt.

*Ont i skelettet
*Ont i muskler och leder
*Kliande hud
*Uppsvälld mage
*Tappar hår
*Dimsyn (kommer och går)
*Illamående
* yrslig (ibland)
*Extremt trött

Buskarna frodas medan jag vissnar....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...