Den här veckan har varit glädjande, rolig, spännande, prövande, oroande, smärtsam och utmattande.
Den här älskade goa ungen har inskolats på dagis. Det har gått hur bra som hälst. Han älskar att utforska allt som finns där. Det har varit helt underbart att få ta del av hans glädje och nyfikenhet. Har verkligen njutit av att få känna mig glad och lycklig ihop med allt annat.

Han och Lillan har också haft turen att mormor varit på besök. Hon tog först med Lillan på äventyr i fyra dagar. Självklart satte mammas hormoner igång tårflödet...tjöt som en gris av saknad. Jag som saknar min lilla ängel bara hon går till skolan. Fyra dagar var verkligen tuft. Men hon förtjänade verkligen att få lite extra roligt så jag var glad för hennes skull.
Vi har också fått tid att köpa dagis kläder, ha taco kväll och myst. Jätte mysigt. Med igår åkte hon till Kanarieöarna igen
Hon hjälpte mig att ta mig till och från dagis (rullat mig i rullstolen) också när hon va här. Idag skulle jag inte bara dit och hem. Jag skulle också lämna honom där en stund. Som för alla mammor brister hjärtat lite. Så tufft att vara ifrån sin lilla bebis. Men jag kände mig ändå trygg med att jag vet att han har roligt och trivs.

Men att ta sig dit och hem två gånger om, var jag inte riktigt redo för än. Gjorde riktigt ont och det har inte släppt än. Men jag hoppas det ska gå lättare med tiden.

Jag har fortfarande inte blivit fri från blödningen. Men den är extremt liten. Känns konstigt till och med att den lilla lilla blödning kan ge så kraftiga smärtor.
En av mina mediciner ökas i dos varje vecka. Jag har nu börjat känna att ger effekt. Jag kan sitta upp mer och använda rullstolen mer både inne och ute. Får ofta känna av det efteråt. Men det känns skönt med lite framsteg. Även om dom är små.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...