....Ohh, but they are!
Jag har vanligtvis inget normalt liv. Men de här är faan i mig skratt retande. Fortsätter blöda som ett as utan minsta skymt av något slut. Smärtorna är extremt jobbiga. Jag vajar hela tiden mellan "ja måste åka in, ja dör snart" och "jag e stark jag ska klara de här, det blir inte bättre av att åka in iaf".

Idag var jag på kontroll för att se om spiralen satt som den skulle. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om svaret. Spiralen sitter kvar *as bra*...
Men, ett stort jävla MEN. Spiralen har åkt ner. Precis så här blev det med förra spiralen som tillslut fasta och drogs ut. Läkaren fick rådfråga kollegor om hur hon skulle gå tillväga. Hon ville inte dra ut den ifall den fortfarande kunde ge någon effekt, men tanke på hur ont jag får. Jag vägrade också att låta henne dra ut den i vaket tillstånd. Dom kom fram till att låta den sitta kvar då den fortfarande kan ge effekt. Så länge den inte glider längre ner. Glider den bara lite till så blir det problem.

Nu får jag bara (som sist) vänta på att smärtan ska bli extrem och ja får åka in akut för att den fastnat vid tappen. Men det finns ändå en chans att den inte glider längre ner och ändå kan ge effekt med tiden. Men min tur är jag redan beredd på att den åker ut. Hatar att gå med ångest och bara invänta katastrof! Skulle blödningen lägga sig och bli mindre så skulle jag nog känna mig lite lugnare. Och känna att det här kanske kan gå. Men som ja blöder nu känns det bara ångestfyllt. Börjar bli mycket nu även för mig att orka med.... Börjar ta hårt på mig nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...