Jag är fortfarande helt stäld efter gårdagens operation. Jag ska försöka att inte tänka på 6 jobbiga veckor. Jag ska försöka ta en dag i taget och göra det bästa jag bara kan just den dagen jag kämpar mig igenom.

Många tankar har landat under dagen. Jag funderar på om endometrios från utsidan av livmodern nu kan ta sig in till insidan då det finns ett hål rakt ut....eller in. Vad skulle det isåfall innebära? Jag hoppas den chansen är väldigt liten. Är det någon som kan lyckas med något sådant så är det jag.

Jag vet också att jag i ren ilska sa till läkaren att hon måste opera bort hela jävla skiten. Jag sa det för att jag var så trött och hade extremt ont. Jag ville bara att dom skulle söva mig direkt igen o ta bort skiten. Hennes svar var då "ja, det är nog någonting vi behöver ta ställning till snart. Men det är inget vi gör idag"
Det fick mig att börja fundera efteråt. Tror hon inte att spiralen kommer att hjälpa? Är hon redan i tanken på att det här kommer gå åt helvete och det ända som då stoppar blödningen är hysterektomi?

Kommer inte ta det bra om jag sätter in en ny spiral om en månad och jag ändå fortsätter att blöda. Det får för min del ingentligen fortsätta blöda bara det inte innebär att alla vidriga smärtor tillkommer.

När jag mår lite bättre ska jag ha ett möte med min läkare och planera för framtiden. Jag antar att det här kommer bli en del av samtalet.

Jag ska inte ha flera barn nu. Men jag känner mig ändå inte redo att operera bort livmodern än. Jag hoppas att jag iaf kan få ett val. Jag vill inte höra att det är min ända väg att gå för att sluta blöda.

Men nu försöker vi ta en dag i taget. Ja får skita i vad som händer imorgon. Ja måste bara orka just idag. Just idag, varje dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...