Ja, då hamnade man på sjukhuset igen *suck*.
Smärtorna blev för mycket för mig att hantera. Jag hade tagit den smärtlindring jag hade hemma men det hjälpte ingenting. Efter över två timmars väntade på doktorn så skulle jag undersökas. Jag klämde nästan sönder ena sjuksyrrans hand...helvete vad ont det gjorde! Jag skakade som ett asplöv och fick ingen luft. Efter lite smärtlindring kunde jag prata lite igen. Det visade sig att jag har blödit så mycket att spiralen har flyttat sig ner mot livmoder tappen. Inte konstigt att jag hade ont. Den satt riktigt illa.
Så jag hade o välja på att fortsätta ha så ont tills på måndag eller att hon skulle dra ut den utan sedering nu. Jag står inte ut med smärtan, jag är helt slut. Så jag gick med på att dra ut skiten.

Så nu ligger jag här inlaggd för att få smärtan under någorlunda kontroll. Jag kan inte ens beskriva hur ont det gjorde när hon drog ut spiralen. Dom fick hålla fast mig i stolen för ja höll på att ramla ut. Jag kunde inte andas eller höra ett ord av vad dom sa. Jag fick mera smärtlindring efteråt. Men det känns fortfarande som att dom har glömt kvar en fet kniv där inne. Vidrigt är hon det mest passande ordet.

Jag blir kvar här tills vi har smärtan under kontroll. Jag var helt slut innan jag åkte in. Men efter det här känner ja mig mer död än levande. Jag hatar verkligen den här jävla sjukdomen. Känns så nedbrytande att tänka på att jag aldrig någonsin kommer att bli frisk. Nu har jag ytterligare tre veckors smärtperiod att plöja igenom innan jag förhoppningsvis får en paus. Ja behöver verkligen en paus....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...