Idag ringde det från sjukhuset. En dag tidigare än väntat och med extremt goda nyheter. Imorgon får jag komma in till operation o få min spiral!!
Blev så himla glad! Mår så dåligt nu efter exakt en månads blödning. Mår illa, är snurrig och helt slut i kroppen. Imorgon händer äntligen något som kan leda till förbättring.
Jag är lite nervös över att jag har för höga förväntningar på den lilla mojängen. Jag förväntar mig att blödningarna tar slut och att smärtorna ska lätta iaf tills februari. Är kanske för optimistisk men ja orkar inte ha de så här längre. De bara måste fungera!

Men innan de kan bli bättre så blir de alltid sämre. Jag vet om att jag kommer ha fruktansvärt ont när jag vaknar och en bra tid efter. Inget jag ser fram emot alls. Men min läkare verkar vara bra, och hon är väl förberedd på att hjälpa mig efter ingreppet. Jag har valt att tro på att hon faktiskt kommer att hjälpa mig. Så jag försöker hålla mig lugn och inte oroa mig allt för mycket i förväg.

Är väldigt läskigt att sövas nu när man har barn i känsliga åldrar. Lillan som nu är 10år förstår så mycket mera och är orolig över att mamma ska sövas. Lillen blir 1år om 16 dagar och är mammas lilla kille. Att han är så beroende av mig är nog värre för min del än för honom ^^. Känns tufft att vara ifrån honom så länge. Älskar mina barn mest av allt i hela världen! Vill att dom ska känna sig trygga. Dom har världens bästa pappa så jag vet om att dom har de bra tills ja kommer hem. Men jobbigt känns det ändå. Jag vill ju spendera all min tid med dom.
Förhoppningsvis kan ja med lite tid börja må lite bättre efter de här och kunna ge dom lite mer kvalité på tiden vi har ihop.
*Hoppas hoppas hoppas*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...