Det har nu gått en månad sedan jag undersöktes för Inflammatorisk tarmsjukdom. Jag har under den här månaden kämpat med ihållande smärtor som inte velat släppa. Men jag har också kämpat med att försöka få fram information om själva undersökningen. Vilket har varit omöjligt. Dom vägrar att dela med sig av journal anteckningarna! Jag har försökt hitta andra vägar men det går helt enkelt inte. Eftersom att röntgenkliniken använder ett annat journalsystem så verkar det som att min rätt att ta del av den är bortblåst. Jag kan inte ens få tag på namnet på den läkare som utförde undersökningen. Men jag har inte gett mig. Så idag lämnade jag in anmälan iaf. Vilket jag trodde var omöjligt utan att ens veta namnet på han som jag anmäler. Men patient nämnden hjälper mig och höll med mig om att det självklart ska anmälas. Så skönt att ha de gjort. Vill för men egen skull stå upp för mig själv och klargöra att jag är klar med att bli illa behandlad!

Om några veckor ska jag till mag-tarm, får då troligtvis veta vilken av sjukdomarna det är jag har, och påbörja medicinering. Sjukdomen i sig är jag inte rädd för (vilken de nu än är). Men det som gör mig rädd är att ja har fått höra att man ska går på regelbundna undersökningar (koloskopier) när man har dessa sjukdomar. Jag får ångest bara av tanken på att den informationen kan stämma. Jag går bara inte igenom den undersökningen en gång till. O regelbundet..... de finns inte på världskartan!
Jag hoppas att jag får lugnande besked hos läkaren. Och att jag skrämt upp mig i onödan. Nu vill jag bli behandlad på ett värdigt sett framöver... Att sätta mig i den situationen igen är helt otänkbart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...