Känner mig så jävla ensam o maktlös. Känns kanske är riktad mot min vård, hälsa, brist på vård, maktösheten över vad dom gör mot mig. Har nu känner mig mer eller mindre torterad sen jag blev inläggd för en vecka sedan. Jag kan ligga skrikande av smärta i över 3 timmar. När jag kämpar för att få ut "hjälp mig" så får ja höra "vi måste vänta på att alvedonen börjar verka". Men för i helvete! De e inget jävla myggbett ni ska medicinera, de e Endometrios!! Har förklarat tusen gånger att dom måste stoppa smärtan innebär den exploderar. Men dom lyssna inte. Har även sagt att när smärtan väl dragit igång så funkar inte "mini tabletterna" dom promt ska ge mig för att sen låta mig skrika en timme till, i väntan på att dom ger effekt. Ja blir tokig!!

När jag väl sen får en medicin som fungerar och tom kan ha hemma (så jag får vad med min familj). Så ändrar dom sig o söker "Nej den får du inte ta något mer". Snacka om att pendla mellan hopp och förtvivlan. Dom bryter ner mig totalt!

Idag när jag kände att smärtan börja eskalera så bad jag om en något mildare tablett (de kan hjälpa om ja tar de i god tid). Ingen tablett kom. Inte förens närmare en timme senare kom den...men den visade sig vara en helften så svag tablett. Plus att mina smärtor nu ökat med tiden. Jag ber direkt om att få den "andra delen av tabellen" även om ja misstänkte att det var för sent. Men ingen tablett kom och jag ringde på klockan för nu e attacken i gång. När hon kommer med tabletten frågar ja varför de tog sån tid. Då får ja veta att dom väntat 15minuter med flit för o se om den första lilla skulle ge effekt. Blev så arg! Nu har smärtan fått greppet om mig o tabletterna va som en droppe i havet. Nu kom ju också självklart smärtkliniken. Dom som bestämt att jag inte får medicinerna jag behöver (även om dom inte träffat mig). Då blev de fart på sköterskorna o ja fick tillslut sprutan som lindrar lite av smärtan. Men eftersom att ja inte kunde prata så gick dom. Men dom kom som tur va tillbaks igen. Nu ska jag få dessa sprutor i första hand när smärtan kommer. Men enbart 4gr om dagen. Dom har ingen tanke på att skicka hem mig. Jag vill testa något medicin som kan lindra mina toppar och som jag kan få med mig hem. Jag vill inte vara här länge. Jag vill va med min dotter och min man. Jag vill kunna ta medicinerna när jag behöver ist för o vänta en timme då de e försent.

Jag har som tur e så många nära o kära som hjälper och stöttar mig till tusen. Utan er hade jag kastat in handduken för länge sen. Men vi fortsätter o kämpa ett tag till. De måste vända snart!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...