Sjukvården kan vara allt från topp till tå när de kommer till Endometrios. Det tar lååångt tid att få diagnosen. För lång tid...vilket leder till många skador hos patienterna. Får man vård i tid så kan man leva ett någorlunda normalt liv trotts allt. Men tar det lång tid och man går obehandlad så kan de sluta riktigt illa. När man väl fått diagnosen så börjar kampen om att hitta rätt behandling. Då gäller det att ha en läkare som lyssnar och är villig att testa nya saker. Även med behandling så kvarstår ofta problemet med kroniska smärtor. Att få hjälp när de kommer till den biten är mycket svårare. Oftast krävs det väldigt starka mediciner för kunna lindra vid smärtpåslag. Man vill kunna lita på att vården ställer upp och hjälper en när man mår som värst. Men det är långt ifrån självklart. Och sen är det inte den bästa lösningen att proppas med mediciner häller. Det hjälper ju inte i längden. Svårt de där med vart gränsen går. Bäst vård har jag fått ifrån Smärt o Rehab. Där vill dom ha en mer långsiktig plan när det gäller smärtlindring...inte bara pumpa en full med de ena o de andra för att sen skickas hem tomhänt *typ*. Dom må ha en tuffare metod o man kan få lida en del innan man når målet. Men tycker de e mycke bättre än att bara få hjälp för dagen. Dom följer även upp o ringer o frågar hur det går. Man blir inte helt utlämnad. Allra best hoppas jag att dom är i Uppsala där dom har en endometrios mottagning. Dit har jag äntligen fått remiss nu och hoppas att dom kan höja min livskvalitet även om det bara är en gnutta. Jag hoppas att vården för Endometrios ökar, blir bättre och att läkare får mer kunskap om vad sjukdomen innebär för oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...