De kan vara väldigt skrämmande att få diagnosen Endometrios. När man börjar förstå hur allvarlig sjukdomen är och hur mycke den kan ställa till med... så dyker rädslor upp ganska snart. Min största rädsla är att överföra sjukdomen till min dotter. Att hon ska behöva lida skrämmer skiten ur mig! Det som är positivt är ju att jag snabt kan ha koll på symptom och sätta henne på behandling direkt. Mina föräldrar gjorde allt dom kunde för att hjälpa mig när ja först fick mina smärtor. Dom sökte vård gång på gång men vi blev alltid avfärdade med "det är nog psykiskt" eller "tjejer ska ha mensvärk". Dom hade ingen aning om att endometrios existerade och kunde därför inte göra mycke mer. Jag är såå tacksam för att dom sökte vård åt mig redan då....även om läkarna aldrig hitta felet. De måste ha känns jobbigt. Den turen har jag nu att veta om...jag har kunskapen som kan minska min dotters lidande om den dagen kommer. En annan rädsla jag har är att få cancer. Chanserna ökar när man har Endometrios och symtomen är desamma som jag redan har...fast det nu iaf är på grund av endometriosen. En till rädsla är "hur mycke sämre komner ja bli".... hur länge eskalerar problemen, hur kommer jag kunna vara till någon nytta för familjen.
Det är sällan jag tänker på mina egna rädslor. Jag kan ändå inte göra någonting åt dom. Tankarna slår mig nån gång men oftast slår jag bort dom. Jag vill leva livet och uppskatta allt jag bara kan så länge det går. Jag har inte tid för mina rädslor just nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...