Direktlänk till inlägg 29 januari 2016
Det är mycke inlägg om Endometrios just nu. Men jag ligger högt upp på VAS skalan och gör att jag inte kan fokusera på så mycke annat. Jag krigar med mig själv om att överta mina tankar och känslor igen. Ja tror inte ja klarar de så bra själv. Jag lämnade Lillan på dagis idag. Snön är borta så vi slapp åka färdtjänst idag. Men jag hade svårt att ta mig hem. När inte Lillan va vid min sida längre kunde jag inte förtränga smärtorna på samma sätt. Tårarna rann hela vägen hem. Jag tog en constella (tablett som sätter igång magen) imorse eftersom att läkaren ordinerade att ja måste sätta igång magen var tredje dag. Som tur är tar det några timmar innan magen börjar krampa så jag hinner vila ett tag. Men det oroar mig hur jag ska klara av smärtorna som kommer nu när jag är hemma och inte kan få samma akuta smärtlindring. Jag har iaf redan nu förberett med pall och hink inne i badrummet ifall jag komner svimma och/eller kräkas. Jag blöder en del också och har gjort de flera dagar så jag får nog räkna med blodtrycksfall...brukar lätt få de när ha blöder. Jag är i krig med min egna kropp och jag vill verkligen vinna. Jag har verkligen inga planer på att hissa vit flagg.
Igår va Louise här och häll mig sällskap o stötta mig så jag kunde koppla bort kriget en stund. Och imorgon kommer tjejgänget hit och underhåller mig med både skvaller,snaxs och film. Ska bli så skönt. Älskar när ja kan umgås med vänner utan att vara på topp. Dom tar mig för den jag är och skiter i om ja inte orkar hålla igång.
Det är bara idag jag får kriga själv. Lära mig att genomlida smärtan utan att få panik. Ja ska klara de här, så e de bara. Game on!