Efter att ja gick på smärt och rehab i somras så sas det att vårdcentralen skulle ta över min medicinering. Skrattade redan då för ja viste att de inte skulle bli smidigt. Och rätt hade jag. Samtalet med vc läkaren imorse gick inte super bra. Så här formulerade han sig ungefär: "Inte kan vi skriva ut mediciner för 10 000kr åt en patient häller. De kommer aldrig gå." Men eftersom att jag häller inte bara kan avsluta behandlingen utan att trappa ner så skulle han kolla läget och återkomma senare.

Väntade hela dagen men tillslut ringde han upp igen. Denna gång: "Vi kan inte skriva ut de här till dig för de e för starka tabletter för dig. Och kvinnokliniken kommer aldrig att skriva ut dom till dig häller. De finns inte en chans. Men jag ska ringa till din läkare på kk och se hur vi ska lösa de här så återkommer ja."

Ser framför mig hur jag imorgon får smärtpåslag och blir inlagd...o Lillan e hemma o måste följa med... *blev så ledsen*.

De tog inte många minuter innan han ringde igen...De visade sig att min läkare på KK gladerligen skrev ut dom till mig. Sen ja påbörjade behandlingen har jag inte blivit inlagd (tror ja)... länge sedan va de iaf. Så dom tjänar nog på att ge mig de dyra tabletterna ist för att ha mig ligga där inne stup i kvarten. Hon vet ju också hur mina smärtor är och vad som krävs för att hålla dom under kontroll. Nu kan jag andas igen och fortsätta kämpa med dom förbannade cystorna som gör livet aningen surt just nu. Trodde att ja skulle åka in akut i måndags (hade tom packat) men än står jag ut hemma. Jag har varit hemma från jobbet då Lillan är sjuk. På så vis har jag kunnat bosätta mig i soffan och spara kraft. Men tror att de kommer braka loss så fort ja börjar röra mig igen....only timme wil tell.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...