Direktlänk till inlägg 21 november 2015
Just nu känns det som att jag faller. Smärtan överraskade mig rejält igår kväll. De har sakta krypit fram senaste tiden men igår slog de till hårt o ja vet inte riktigt hur ja ska klara de här. Smärt attacken som kom igår reagerade knappt på någon smärtlindring. Men efter några timmar när ja även fått i mig kramplösande så började smärtorna sakta ge med sig. En befriande känsla. Då menar ja dom mest akuta smärtorna, ont som faan gjorde de fortfarande med de gick att stå ut med. Nu e problemet att så fort ja bara ställer mig upp igen så drar det igång....helvetet som inte går att genomlida. Imorgon är det 75 års kalas och dagen efter är det 20 års kalas. Ja som inte ens vet om jag klarar av att stå ut med de här hemma. Klockan är halv fyra på natten, tårarna rinner, mina organ krampar och titt som tätt kommer huggen från helvetet. Är så nära på att ge upp o åka in....men samtidigt e ja envis o vill inte låta endon vinna.
....just ju känner jag mig som världens svagaste människa..