Ända sedan jag förlorade den människan som betytt allra mest för mig, så har jag haft svårt att låta någon komma för nära. Michele var så mycke mer för mig än bara min bästa vän. När cancern tog henne ifrån mig började jag bygga på min mur. Efter att jag med åren blivit mer o mer "sjuk" har flera vänner backat och muren har växt sig större. Jag har alltid haft lätt för att prata med folk och delar med mig av mig själv. Men jag vill inte komma för nära på något vis. För ja är så rädd att bli så sårad igen. Tänk om jag förlorar någon nära igen..? De här är något som togs upp på smärt o rehab. Och sedan dess har jag försökt tänka om. Mår ja verkligen bra av att hålla folk på avstånd? Nae! Så jag har börjat försöka plocka bort lite stenar från muren och våga släppa in folk på nytt. Idag har två av mina "ny insläppta vänner" haft en tuff dag. Har tänkt på dom en hel del. O känner att jag vill finnas där o göra vad jag kan för att stötta... inte så lätt med min kropp direkt :/ men ändå. Ja kanske aldrig kommer någon så nära som Michele. Men ja lär ju definitivt inte göra de om ja inte ens försöker. Jag har ett par töser som lyckats ta sig igenom min mur o de e ja så extremt glad för. Ni skulle bara våga bryta er ut ;). Ja jobbar på mig själv och de kanske tar ett tag. Men ja ska banne mig riva hela muren. Bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...