Direktlänk till inlägg 1 september 2015
-
I lose my way
And it's not too long before you point it out
I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake
A smile, a laugh everyday of my life
My heart can't possibly break
When it wasn't even whole to start with
Because of you
I never stray too far from the sidewalk
Because of you
I learned to play on the safe side so I don't get hurt
Because of you
I find it hard to trust not only me, but everyone around me
Because of you
I am afraid
I watched you die
I heard you cry every night in your sleep
I was so young
You should have known better than to lean on me
You never thought of anyone else
You just saw your pain
And now I cry in the middle of the night
For the same damn thing
-
En snutt tagen från låten "because of you- Kelly Clarksson"...
Känns som att man kan byta ut "you" till "endometrios". Vissa dagar känns riktigt mörka och jobbiga. Känns som att man är helt ensam...även om man är i ett rum med massa folk. Ingen ser hur ont det gör. Ingen kan ens förställa sig smärtan jag dras med varje dag. Även det är mitt val att inte visa så känns de på något vis ensamt. Livet måste ju gå vidare. Alla vet att jag har ont o de räcker så. Men vissa dagar, vissa dagar är det åthelvete att hålla allt inom sig. Jag har kommit långt när det gäller att leva med skiten. Jag gör vad jag kan för att tänka på annat...Oftast (nästan alltid) är jag en stjärna på de. Men just nu gråter ja lite inombords. Jag är utmattad av att ha ont hela tiden, skulle behöva en liten återhämtnings paus.
Ger denna till mig själv ida:
<3