Ikväll har jag haft en del flashbacks från min olyka som var för snart 10år sedan. Då en buss krockade med bilen jag satt i. Sen dess har jag inte haft något normalt liv. 10 år är en lång tid och jag har kommit låångt i min rehabilitering. Ändå har jag "bara" uppnått ett arbetsliv med 6 timmar i veckan. Jag anser mig ändå må väldigt bra nu för tiden. Men jag kommer nog aldrig att bli helt återställd.

Det som fick mig att tänka tillbaka ikväll var att min man berättade för mig att min bästa vän varit med om en bilolycka. Det knöt sig ordentligt i magen kan jag lova! Tankarna flög fram... jag hade tur och ändå påverkar det hela min framtid. Tänk om hon blir som ja? Eller tänk om hon inte hade samma tur som ja. Uch det var jobbiga tankar och känslor som uppstod. Efter att jag fick kontakt med henne kunde jag lugna mig för hon mådde trots allt bra. Det visade sig att en påverkad idiot hade kört in i bilen hon satt i och sedan smitit från olyckan. Hur jävla svårt ska det va att förstå att man inte kör bil påverkad!?!? Känns ju inte som att det ska behövas nån högutbildning för att förstå de direkt...eller? Blir så förbannan!
Är extremt tacksam för att min älskade vän mår bra. Hon förtjänar verkligen att må bra den bruden. Blir tårögd bara av att tänka på något annat.

Är aningen sentimental... känner hur nacken ömmar (är nästan bara psykiskt just nu). Känker också tillbaka hur hämskt det var under min olycka. All smärta, shock och förvirring...det var verkligen hemskt. Vill verkligen bara hålla om min vän just nu...är så glad att hon finns <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om 2 dagar har vi bott här i en hel månad. Tyvärr har det inte blivit ett hem ännu. Det är bara en lägenhet. I en vecka till kommer det vara kaos. Nästa vecka ska alla golv förutom vardagsrummet poleras. Så alla möbler är nu ihoptryckta i vardagsrum...

  Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Jag hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Men igår skrevs skillsmässopappren på. Efter 16 år går vi skilda vägar. De gör ont, riktigt ont. Kommer hjärtat någonsin kunna läka... Känns som h...

Just nu tänker jag extremt mycket på just den här dagen för 20år sedan. Det tog så många år för mig att bara fungera efter den olyckan. Jag har ju kommit så långt. Men nu känns det som att jag börjar om från noll igen. I början av Juli, för lite ö...

Länge sedan jag skrev av mig. Vad har hänt? Det har jag inte ork med att förklara. Men jag har iaf haft en skapligt bra period efter operationen (tog bort livmoder och äggstockar). Men senare månaderna har varit jobbiga. Jag får smärtattacker stup...

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...