Direktlänk till inlägg 17 mars 2014
Ligger sömnlös och försöker drömma mig bort till en tid utan smärta. Någon som alltid gjorde det lättare att hantera smärtan var min älskade Bumbi. Han fanns alltid vid min sida. Saknar honom såå mycket <3
Nu har jag min underbara familj vid min sida, utan dom hade jag inte gått upp ur sängen. Idag har smärtorna varit ihållande hela dagen. Inga verktabletter hjälper. Har flera gånger under dagen funderat på att åka till sjukhuset för jag har känt att jag inte orkar mer. Men vi har varit på besök hos ett par kompisar under dagen så dom har hållt uppe min kämparglöd. Borde igentligen legat hemma men hur roligt blir livet då. Ja vill inte anpassa mig till smärtan. Den får faan anpassa sig efter mig! Utan min underbara familj hade jag aldrig orkat stå ut hela dagen. Dom är värda annat än att sitta hemma o titta på mig när jag ligger i soffan. Däremot fixar jag inte en dag till så här. Är inte smärtorna lindrigare imorgon så får det bli ett besök på akuten. Så nu håller vi tummarna så hårt de går. Under tiden ska jag drömma mig bort från smärtan och tänka på mitt lilla hjärtegull.