Direktlänk till inlägg 11 december 2017
Jag visste att det var ett dumt beslut att följa med familjen och våra vänner till Kolmårdens djurpark...Jag är inte så pass bra än. Men ja vill verkligen inte missa mysiga familje stunder som denna. Som vanligt är det min kära man som drar runt mig i rulliz i backar o grus. Men även om ja suttit ner så är det inget magen uppskattar. Det gick förvånadsvärt bra ändå tills vi skulle sätta oss i bilen för att åka o käka. Inte blev det bättre av att äta häller. Stundvis va de riktigt illa. Höll nästan på att ramla av rullstolen ett tag. Ljudet försvann och allt gick i slowmotion för mig. Efter en stund hjälpte medicinen o de blev bättre igen.
Sen var det dags att åka hem. Sätter mig i taxin och får böla dubbelvikt hela vägen hem...de blev illa igen.
Väl hemma kom ja nästan inte ur taxin. Och hur jag lyckades ta mig in har ja ingen aning om.
Nu kunde jag iaf medicinera mig lite mer korrekt utifrån hur höga smärtorna va. Nu 5 timmar senare o "smärtlindrad", försöker jag ta mig över nästa hinder...att somna. Känns lite som att spela på lotto. Chansen att få de man vill är nästan obefintlig. De gör på tok för ont för att kunna somna. Ögonen svider o benen skakar. Magen är uppsvälld som en ballong...ja mår inte bra