Direktlänk till inlägg 19 oktober 2017
Tar faan knäcken på mig! Ligger o grinar för mig själv i sängen. Jag mår nu bättre och bättre hela tiden. Men jag känner mig så jävla svag. Minsta rörelse gör mig utmattad, o ja måste vila. Då kommer även smärtan ikapp mig. Tiden på sjukan är svårt att komma över. Ibland vill ja bara bryta ihop helt. Men ja måste va stark o hålla ihop.
Jag är glad över alla framsteg som jag gör om dagarna. Men jag är såå bitter över behöva bli så här dålig och få så här ont. Och över att läkarna plågade mig så länge. Vad ger dom rätten att förstöra en människa så? Är så besviken... Borde va dom som får kämpa så här mycket för bli bättre! Vad händer nästa gång? Ja vet ju att endometriosen inte kommer lägga sig på rygg efter dehär. Nån gång ökar smärtorna igen...vem kan jag lita på då? Har ju inget förtroende kvar för vården. Åka in o bli plågad igen...nej tack! Men vad faan ska jag annars göra.....