Direktlänk till inlägg 5 oktober 2017
Har varit hemma i två dagar nu. Helt underbart. Min älskade man körde ut mig på altan i förmiddags, så jag kunde få lite D-vitamin. Vilken skillnad på vy jämfört med mitt tidigare boende. Fick idag veta att försäkringen inte täcker sjukhuskostnaden *suck*. Borde skicka räkningen till kvinnokliniken eftersom att de va dom som såg till att ja fick ligga inne så förbannat länge. Jaja...
Att få vara nära familjen igen känns nästan för bra för att vara sant. Dom får mig att må så mycket bättre. Och ja får så mycke kraft av dom så jag orkar med smärtorna bättre. Det känns lite riskabelt att handskas med smärtorna själv. Men jag tycker de har gått bra än så länge. Fick en oprovocerad (inte startad pga föda eller rörelse) smärtattack tidigare ikväll men jag lyckades ändå att stoppa den. Från och med imorgon minskas medicinerna lite vilket oroar mig. Det är på tok för tidigt att minska ner än. Jag kan fortfarande inte äta fast föda utan att få förbannat ont. Får ta de lungt och skynda långsamt. Med tiden kommer kroppen vara sig själv igen o ja kan både äta och gå ;). Just nu fokuserar jag på att få i mig vätska. Jag har troligtvis vätskebrist. En dag i taget....