Alla dessa ord man säger, när kroppen skriker något helt annat...

Jag säger dom inte för att ljuga. Jag säger dom för att själv hålla mig över ytan. Låter man positiv så är det lättare att psykiskt orka med all skit som gömmer sig under ytan.

Säger jag annat så håller sjukdomen på att få övertaget om mig och jag sjunker. Jag har sjunkit ett tag nu. Jag har sagt att "nu gör de faktiskt ont". När jag mår så pass dåligt så kan jag inte undvika kännslan av att jag häldre hade dött. Inte på grund av att jag inte vill leva utan för att kroppen säger att "nu klarar du inte mer...du dör nu!"

Efter en fruktansvärt tuff period med ökade smärtor och utredningar, så är det bättre. Jag kan åter igen börja säga att jag är ok. Jag är nära ytan nu och flyter nog snart igen. Jag har idag kunnat gå ett varv runt huset med Lillan och jag lever! Det är framsteg och jag är lite piggare idag än tidigare.

Låter jätte bra och det är sannt.. Men jag kan också beskriva min dag sä här:

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kämpar med att hålla borta tårarna. Även om jag imorse inte lyckades och bröt ihop i min mans famn. Jag är så utmattad..ja orkar inte med den här höga "styrkan" på smärtan mera. Ja måste få en paus snart...NU! Jag ska härda ut och låta medecinerna göra verkan. Men tänk om det inte blir bättre är så här? Borde jag ringa sjukan o låta dom se om det är något fel....Men då också utsätta mig för mer smärta? Blir fel vad jag än gör. Jag kan inte fokusera på annat än vad jag ska göra för att stå ut. Jag vill låta Lillan ta all min fokus så jag kan förtränga smärtan men de går inte. Jag blir distraherad av smärtan hela tiden, och tappar fokus.

Är så trött på smärtan nu....den är inte bara i min kropp längre

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det två veckor sedan vi kom hem till Sverige igen. Så här fint uppsvälld var magen efter resan hem. Magen sväller fortfarande om jag överanstänger mig. Men det krävs mycket mera nu. Och den blir inte häller riktigt såhär stor. Jag klarar av at...

Jag bara älskar dom dagar jag vaknar före alla andra och smiter ner till stranden för att se soluppgången. Där sitter jag helt ensam. Med tiden börjar stranden vakna till liv. Några enstaka joggare visar sig. En tjej gör morgon yoga en bit bort. Stä...

En del av vårat poolområde.... Underbart! Utöver staketet runt poolen så är området stängt så barn kan tryggt springa omkring. Lillen hittar nya vänner dagligen, inga spärrar alls. Han hälsar på nästan alla han möter. Framförallt tjejer. Lillan spe...

Min lycka lyser igenom masken. Här har jag precis överlevt en två dagars resa från min lilla byhåla till en ö utanför Afrikas kust. Med packning, rullstol, vagn, barnen och deras mormor. Resan har inte varit smärtfri direkt. Men jag har ändå kunnat ...

Jag läker fint. Det syns inte så bra på bilden men dom har gjort 4 håll i min navel. Troligtvis fanns det en hel del ärr vävnad ivägen. Så totalt 8 ingångar. Det är inte bara såren som läker fint. Jag har dessutom mycket mindre smärthöjningar. Jag k...