Direktlänk till inlägg 22 augusti 2017
Ibland blir de helt åt helvete! Jag hatar när Endometriosen (min endo) drabbar andra än bara mig.
Imorse fick jag ett längre smärtanfall och kunde inte röra mig. Lillan fick hämta min väska så jag kunde ta mina mediciner. Bara de känns riktigt jobbigt. Att hon ska behöva undsätta mig.
Efter ett tag la sig smärtorna lite och jag kunde ta mig upp. Att ta mig till rulliz som stod i garaget kändes som ett maraton. Men tillslut kunde vi iaf dra oss iväg.
Det är Lillans andra dag i skolan och på grund av mig kom hon försent. Så jävla illa, ja skäms!
Jag skäms inte för mina smärtor, dom e som dom är. Men jag skäms för min dotters skull. Att hon behöver komma sent till skolan och smyga in i klassrummet mitt i lektionen. Försöka sätta sig in i vad hon har missat. Hon får troligtvis svara på frågor om varför hon kom sent.
Jag tycker verkligen inte om när min sjukdom drabbar andra. Speciellt inte min älskade dotter!
Nu mår jag bättre. Sitter med min värmedyna i soffan och väntar på att läkaren ska ringa. Diskutera ändringar av mediciner och ifall jag behöver åka in eller inte. Kan behöva undersöka orsaken till dom ökade smärtorna. Men då bokar vi en tid. Jag vill lösa det på telefon och kunna va kvar hemma. Men fortsätter smärtorna har jag inte mycke val än att åka in iaf. Snart har jag ingen kraft kvar till att orka med attackerna.
Hoppas verkligen att den här dagen går åt de bättre hållet.