Direktlänk till inlägg 14 augusti 2017
Vist var jag beredd på att kroppen skulle reagera med alla hormon byten. Men ändå kännde jag mig inte beredd. Fy faan säger ja bara! Smärtorna har bara ökat och ökat och nu börjar krafterna ta slut. Ibland orkar ja inte de mest enkla uppgifterna. Tårarna är svåra att hålla borta. De konstanta trycket suger musten ur mig. Är totalt utmattad. Jag måste hyperfokusera på saker för att förtränga smärtan. Tur för mig att jag har ADD just nu. Jag har också turen att Lillan har haft/har en kompis på besök. Dom leker konstant och märker knappt av hur ont jag faktiskt har. Jag har fått tid att fokusera på tex spel för att stå ut....samla kraft att orka le när det är dax för tex mat. Idag är äntligen min man hemma efter har jobbat hela helgen... jag kan ta lite smärtlindring och förhoppningsvis få en liten paus från de värsta.
Smärtan från helvetet har återvänt...